VAFAAN?!
Om det är en grej jag INTE vill så är det att min blogg och mitt instagramkonto ska bli nån sjukdoms- och klagohistoria där allt bara handlar om elände hela tiden. Och alla måste skicka styrkekramar i tid och otid.Jag är ENORMT tacksam och glad för alla styrkekramar och allt pepp vi fått över sociala medier de senaste veckorna, ni är verkligen fina människor alla ni som följer och skriver. Jag har fått tips och råd och hjärtan i överflöd. Det betyder verkligen mycket.Men samtidigt känns det inte helt bra att allt bara handlar om sånt som är tufft hela tiden. Jag vill verkligen inte att mina kanaler ska präglas för mycket av det.
Jag vill ju sprida glädje, hopp, energi och inspiration! Men livet är ju inte alltid sådant och jag vet också att många uppskattar att få ta del av de tuffa bitarna också. Ja jag vet inte.Vi var ju verkligen på rätt spår här häromdagen. Vi fick komma hem från sjukhuset i onsdags och det kändes som att nu, nu kan det bara bli bra. Men så möttes vi av hantverkare som stökade hemma så vi kunde liksom inte ens va hemma (när vi väl skulle få "komma hem") så vi fick åka till Farsta centrum och slå ihjäl tid. Bello var nyopererad men pigg, men det kändes inte helt bra att dra iväg så med honom ändå. Idde skulle få sin första omgång antibiotika i munnen istället för i armen och spydde rakt ut på caféet vi satt på. Och så började nästa grej. Att få Idde att behålla medicinen. Detta fortsatte sen hemma på kvällen och morgonen.Och när hon väl hade spytt av den tre gånger, gett på olika sätt och utblandat med olika grejer, blev det ju ännu svårare att "lura" i henne den.
Men så till slut hittade vi något som funkade! I kombination med inte så pedagogiska "hot" dock... men ändå! Jag fick henne att testa, och hon tyckte det var gott! Så då kunde hon få i sig allt.
Hemligheten! Jag fick tips av några, men tänkte att det nog ändå inte skulle gå (med tanke på att Idde är Idde), men var ju tvungen att testa. Och ja, det gick. I nappflaska så lite av lukten liksom försvann. Så även om hon var utan antibiotika ett dygn var vi positiva och tänkte åter igen NU, nu kan det bara bli bättre!
Men så igår började hon vägra igen. Vi fick i henne på morgonen men inte mer. Och sent på kvällen vaknade hon och var ledsen och efter en stund kräktes hon. Natten blev orolig och hon gnydde till och från. Jag låg bara och väntade på att det skulle bli sämre, men imorse var hon pigg.Dagen idag har varit upp och ner. Pigg ena stunden men lite hängig nästa. Matlusten som bortblåst och hon har inte fått i sig mycket. Jag mutade i henne medicinen, i oboy, imorse men den kom upp två timmar senare. Ikväll har hon spytt på i princip tom mage.Så nu sitter vi här, i soffan hon och jag, och jag vet inte riktigt vad vi ska göra. Jag tar tempen med jämna mellanrum men hon har inte haft feber. Kanske är det antibiotikan hon reagerar på, vad vet jag. Vågar knappt ringa 1177 i rädsla för att de ska säga att vi ska åka in. Jag blir på riktigt tokig.Allt på jobbfronten halkar efter som FAN och så länge Idde är dålig kan vi inte heller skola in Bello. En av oss måste ju försöka jobba. Det påverkar liksom vår försörjning det här långdragna. Och viktigast - Iddes hälsa. Hon måste få bli bra nu.Jag bävar för natten men ska snart gå upp och stoppa om och natta Ennis och Idde. Sen har jag tusen grejer att ta tag i, som jag förmodligen inte kommer orka. Suck.Nu har jag i alla fall fått ur mig detta tråkiga och tänker att kommande vecka, hur allt än artar sig, ska bli den positiva veckan. Jag ska verkligen försöka fokusera på allt som går bra, hur vi kan må så bra som möjligt och hitta energi igen.Ta hand om varandra <3 Och förlåt igen.
[heart_this]