Hur går det på förskolan?

Hej! Välkommen till bloggen! Nä ja ba skoja, de flesta av er har ju hängt här ett tag visst? :)Idag tänkte jag berätta lite om hur det har gått för Idde på förskolan. Jag vet att några har undrat.I början gick det väldigt bra. Förutom att hon blev sjuk efter första "ensamdagen" och sen endast hann få en ensamdag innan Ennis blev lös i magen och då fick inte Idde heller gå. De första tre ensamdagarna (med några dagar mellan alla tre liksom) gick jättebra. Inga tårar varken vid lämning eller hämtning. Men sen kom det en vecka av gråt och tandagnisslande vid lämningarna.Gud så jobbigt det var första gråtdagen. Iddan ålade sig som attan i pedagogens famn och slängde sig efter mig. Då grät jag en liten flod när jag kom utanför dörren. Sen hann jag inte mer än ut i bilen innan de ringde och sa att hon var glad igen. Iddan asså. Dramadrottningen nummer 1.Sen har hon haft det jättebra om dagarna, även om hon varit lite ledsen på morgonen. Hon sover, äter och leker. Ennis går gärna och håller henne i handen när de träffas ute på gården och de leker tillsammans och var för sig. Så fantastiskt.Vi kör oftast kl 8.30-16.30, vilket är ganska långa dagar, men om vi ska hinna in till kontoret och få något gjort och sen köra ut på lanned igen så måste det oftast bli så långa dagar. Men barnen har det bra så då känns det okej.Idde har knutit an till pedagogerna också, speciellt en av dem. Och en av de nya pedagogerna hade hon fått fin kontakt med innan jag ens hade hälsat på henne. Iddan bara kröp upp i hennes famn en morgon när jag lämnade, och vinkade sen hejdå till mig. Ja, just det. De senaste två dagarna har jag lämnat helt utan tårar från Idde. Känns så himla bra nu.Och Empan då? Han trivs som fisken i vattnet. Han tycker om att vara med pedagogerna och leker med många av barnen. Flera barn ropar "Hej Ennis!" när han kommer på morgonen och det värmer i mammans hjärta. Han är entusiastisk i nästan allt de gör, äter med god aptit och är nästan alltid glad. Älskade pojk.Vi är superglada att vi äntligen hittat en förskola som både vi och barnen känner oss trygga med. Sen ligger den ju liksom 10-17 minuter, med cykelkärra eller bil, längre bort från stan än vi bor. På fel håll alltså. Men det får det va värt.Bara barnen har det bra :)