Det är era barn som kommer mobba min pojke i klänning

Igår kväll fick vi veta att Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel har fått en son. Så härligt med ett barn, grattis! Vid en presskonferens strax innan kl 23 fick vi veta att det var en liten pojke de fått och Ja-rop hördes bland journalisterna på plats. Hurra! Nu har de en flicka och en pojke. En av varje sort, så kul!Jättekul, absolut. Jag har också fått den kommentaren, och någonstans har jag också fått en känsla av att det är kul att ha fått en flicka och en pojke. Det ska jag erkänna. Men varför vill vi så gärna ha en av varje? Vad är det som gör att det är annorlunda än två barn av samma kön? Jo. Det är för att vi har så starkt kopplade förväntningar på hur barnen ska bli just utifrån vilket kön de har. Varesig vi vill erkänna det eller ej, så är det så. Även om vi låter våra pojkar leka med dockor och flickor med bilar, så är det så. Det sitter djupare än så. Och det är ju inget nytt, men låt mig fortsätta.Detta finns överallt. Nyligen presenterade en bloggkollega vilka produkter hon valt till sin baby ifall det blev en flicka. Rosa, spets, små blommor. Hon gjorde också klart att det fanns alternativ ifall det skulle visa sig vara en pojke. För det måste tydligen va en skillnad. Pojkar kan ju inte ha rosa och spets..?För några veckor sen var jag på Täby centrum och stod och tittade med Ennis i HMs skyltfönster när en mamma kom förbi med sitt barn. "Titta där! Vilken fin jacka!" utbrast mamman när de var på väg mot butiken och på lite håll såg en militärgrön jacka i skylten. "Ja!" ropade barnet. När de kom närmre såg mamman att det satt en liten kanin med rosa rosett på jackan och sa då till sitt barn "Tror du det är en pojke eller en flicka?" "En pojke" sa barnet bestämt. "Njaaaaeeee tror du..?" svarade mamman då. "Ja" sa barnet lika bestämt. "Åh men titta här!" utbrast mamman då och flyttade sig till en skyltdocka längre bort som bar en svart fuskskinnjacka. "Den här var ju snygg!" "Jaaa" svarade barnet då och så gick de in.Och där stod jag med öppen mun och ångrade så djupt att jag inte sa nåt. "Vad spelar det för roll". Typ. Barnet, som förmodligen var en pojke, hade sin öppna uppfattning om att pojkar lika gärna som flickor kan ha rosa kaniner men genast är föräldern där och korrigerar. Mitt hjärta värker.Jag har också varit där, dock inte lika extremt. Jag har alltid tyckt att man ska va helt öppen mot barn och att man ska erbjuda dem allt så de kan välja själv. Men ändå har jag stått där och köpt en blommig pyjamas till ofödda Idde och inte till Ennis. Även om mitt resonemang varit annorlunda har jag inte kunnat låta bli. Men när du får en pojke som älskar att ha klänning tvingas du ändra dina djupt rotade uppfattningar om vad pojkar respektive flickor ska omges av. Då är du helt enkelt tvungen att tänka om. På djupet.När man har blivit välsignad med detta "nya" perspektiv blir det helt fruktansvärt att sitta och följa rapporteringen i media om prinsens födsel. Bara det att man måste nämna att "det måste ju inte va blått" när man i Nyhetsmorgon pratar om prinsens blombukett, och dessutom samtidigt står med en blå/lila bukett i handen. Det handlar om kommentatorer som uttrycker sig klumpigt, Ebba Kleberg von Sydow som öppet jublar över att det blev en pojke, människor som skickar grattishälsningar i stil med "Nu får Daniel konkurrens på hemmaplan". Som om könet spelade någon roll.Men vet ni vad. KÖNET SPELAR INGEN ROLL. Nä ska vi få in detta i våra inskränkta hjärnor? Du vet inte om din flicka kommer gilla rosa och leka med dockor eller om hon vill ha militärgröna pösbyxor och klättra i träd. Du vet inte om din pojke kommer spela hockey och klä sig i blå t-shirt eller om han kommer gilla blommor och älska att klä sig i klänningar. Du vet inte ens om din pojke eller flicka kommer känna sig som det könet deras snopp eller snippa bestämt åt dem sen när de blir äldre. Du vet ingenting. Och så länge vi inte vet något ska vi ge fan i att pracka på barnen våra unkna förväntningar och färdiga sammanhang. Vi måste vara helt öppna mot våra barn.Men det ÄR ju så gulligt och det ÄR ju så himla fint med spets och rosa små blommor. Och vi vill ju så gärna hålla på. Och man kan ju tycka att alla ska få göra som de vill, men just i detta fallet tycker inte jag det. Vi måste låta bli. Det är vårt ansvar gentemot våra barn. Ni som gör annorlunda, det är era barn som kommer ge min son nedlåtande kommentarer när han har på sig sin fina rosa klänning på förskolan. Och de kommentarerna ska han, och alla barn, slippa. För vi lever 2016. Och vi måste sluta.Jag vill tacka min fantastiske son Ennis som gett mig ett nytt perspektiv. Jag är evigt tacksam.Och som en liten sista kommentar. Rosa fluff och och spets är helt okej, sålänge du inreder ditt ofödda barns pojkrum lika rosa och fluffigt som om du väntar en flicka. Den dagen det händer ser jag fram emot.Tack och hej.